Faktadel

Nedanstående uppgifter bygger på den egna erfarenheten, bekräftad av många andra drabbade inom föreningen NONTOXA, men även på den kunskap som vuxit fram hos de vårdgivare som visat intresse för problemet. Begreppen gäller i första hand bensodiazepiner. Många faktauppgifter finns även att hämta i Socialstyrelsens Allmänna Råd 1990:7. Beroendeframkallande psykofarmaka.

Reboundfenomen

Rebound innebär att de ursprungliga symtomen kommer tillbaka i förstärkt form. Det kan medföra att det uppstår större sömnsvårigheter än innan sömnmedicineringen påbörjades, att ångestproblematiken blir värre om det är ångest som är ingångsorsak och att t. ex. nästäppan ökar om problematiken avser näsdroppar. Den ursprungliga symtombilden blir helt enkelt värre om man försöker sluta med medicineringen. Om vi enbart ser till de banala näsdropparna kan man uppleva nästäppan som så svår att man känner att man knappast kan andas. Ångestinblandning gör att problemet känns livshotande. Utan egen eller andras kunskap är det lätt att i detta läge fortsätta med sin medicin.

Tolerans

Tolerans innebär helt enkelt att kroppen tolererar mera läkemedel. Sömntabletten måste ersättas med två för att samma effekt skall uppnås . Om kroppen inte får mera medicin kan det annars orsaka en ny symtombild av nervösa besvär. Många har tyvärr upplevt att det började med en sömntablett till kvällen. Hang-overeffekten utvecklades till en symtombild dagtid som inte sällan innehöll ångest, koncentrationsproblem och värk. Denna koppling har inte uppmärksammats ordentligt. Många har tyvärr uppsökt doktorn på nytt. Nya mediciner har tillkommit och patienten befinner sig plötsligt i en situation där en drogpåverkan av flera olika preparat finns under dygnets alla timmar. Drogpåverkan skapar begrepp som klocktittarsjuka som innebär en anpassning av de personliga aktiviteterna. Blandning, inte minst med värkmediciner, kan ske och patienten kan i undantagsfall gå in i ett rent missbruk där den uppsöker flera olika läkare för att få sitt höjda medicinbehov tillgodosett. För att återvinna hälsan finns ingen annan väg än att försöka sätta ut medicinerna . Tyvärr uppstår sällan denna tanke under drogpåverkan. Ekorrhjulet är med andra ord fullbordat och det enda sättet att bryta den onda cirkeln är att skaffa sig en ordentlig kunskap för att kunna motivera sig att gå emot den rädsla och den skamkänsla (skapad av medicinen) som gör att människan ser medicinen som sin allra bästa vän.

Abstinens

Ordet abstinens betyder avhållsamhet men avser i detta sammanhang den symtombild som kan uppkomma när man slutar med en beroendeskapande medicin. Symtomen redovisas på en särskild sida. Gå till abstinenslista

Abstinenstidens längd

Alla får inte abstinensbesvär. Hälften av dem som drabbas lär bli återställda inom ett halvt till ett och ett halvt år, ytterligare kanske en tredjedel uppnår symtomfrihet inom en treårsperiod men det finns också finns en grupp människor som får leva med besvär betydligt längre. ( Det är en kontroversiell uppfattning men mitt eget fall visar en verklighet där symtombilden hittills funnits under ca 10 år, med en långsam och gradvis förbättring). Oenigheten bland läkare är stor och många menar att har inte bilden försvunnit inom sex månader så är det den ursprungliga sjukdomen som återvänder. Så länge denna oenighet består och så länge oförmågan att skilja ursprung och biverkan fortlever riskerar människor att ledas tillbaka in i ett tablettätande. Nya människor kommer att ledas in i nya beroenden.

Hur blir man beroende till bensodiazepiner

En amerikansk forskare, Dubovsky SL 1988, menar att abstinensbesvär uppstår i någon form, i 45 - 100% av fallen, om medicineringen pågått längre än tre månader. Vissa människor har berättat att det räckt med en enda tablett. Beroendet uppstår i av läkare ordinerad dos.

Svårigheter under beroende

En av de största svårigheterna, för såväl patient som läkare, lär vara hur man skiljer på orsak och verkan. Beror symtombilden på en ursprunglig sjukdom eller är orsaken en medicinbiverkan? Det finns ännu ingen säkerställd kunskap att definitivt avgöra.

Till beroendesjukdomens natur hör ju att den drabbade själv oftast är oförmögen att se problemet och det är inte ovanligt att man, på ett eller annat sätt, agerar för att få tillgång till mera medicin. Medicinen blir en form av vän eller krycka som man känner att man inte kan leva utan. Det är med andra ord oerhört svårt att se preparaten som en fiende, då det egna känsolivet signalerar tvärtom.

Alla typer av droger påverkar människors känsloliv. När drogen väl finns i kroppen medför det en känslomässig förändring som kan vara svår att upptäcka om man inte är ordentligt medveten om effekterna. Den som är van att lita till sitt egna känsloliv löper nog tyvärr störst risk att köra fast. Känslolivet är oerhört viktig när vi som människor tar våra beslut och gör våra bedömningar. Om vi tar den allmänt accepterade och legala subatansen kaffe som exempel så kan kontateras att "kaffesuget" uppstår först sedan organismen utsatts för kaffe (koffein). Innan dess kan det inte uppstå någon längtan efter mera och innan dess "behöver" man förmodligen inte en kopp kaffe för att kunna "vakna" på morgonen. Min jämförelse med kaffe är inte avsett som kritik mot kaffe som sådant. Jag gör det enbart för att de flesta svenskar har en egen erfarenhet av effekterna. Man kan ju börja fundera över hur det egentligen påverkar känslolivet i övrigt. Varför tycker t. ex. barn ofta illa om kaffe innan de har lärt sig att uppskatta det.

Känslolivet finns faktiskt med vid många former av mänskliga beslut, såväl de impulsartade som de mera långsiktiga, och det är känslolivet självt som bidrar med "kvittot" till hur vi bedömer tidigare ställningstaganden. Vi känner t. ex. om beslutet blev fel eller rätt, vi kan ångra eller känna oss nöjda. Ett drogpåverkat känsloliv tappar nyanserna och det kan alltså medföra en förändring även i människans beteende. Vid beroende uppstår en personlighetsförändring som innefattar begreppet psykologiskt beroende. Man får en förändrad och mycket mer positiv syn på drogen.

Även en person som upplevt en kris, som innefattat ångestupplevelser, har nog upplevt ett förändrat känsloliv och hur det påverkar, såväl den egna tankeverksamheten som bedömningen. Det finns alltså en koppling, och en växelverkan, mellan känsloliv och tankar. På samma sätt som våra tankar kan väcka en sedan länge "glömd" känsla, påverkar även vårt känsloliv tankarna. Starka känslor kan skapa något som kan beskrivas som tvångstankar och man kan verkligen sitta fast i det "sanna" ekorrhjulet. Pillren, som dämpar eller styr känslolivet, påverkar sekundärt alltså även tankeverksamheten och man kan ohjälpligt sitta fast, utan möjlighet att förstå sin situation. En förstärkt ångest, om man försöker sluta med "ångestdämpande" medicin, förstärker närmast intrycket av att det är en ursprunglig sjukdom som återvänt. En av pillren skapad skamkänsla gör att man ofta även drar sig för att lösa ut sina ordinerade mediciner på hemortsapoteket. Man talar inte gärna om sin situation. Den dämpande effekten på känslolivet förhindrar samtidigt en bearbetning av tillståndet.

I sin iver att snabbt lösa sina medmänniskors svårigheter har inte heller sjukvårdande personal uppfattat att det skulle vara medicinen som skapar svårigheterna. Tyvärr kan man nog påstå att vården, genom de gångna trettio åren, dels i huvuddelen av fallen "köpt" de omedvetna beroende människornas version, men även till stor del varit förblindade av den marknadsföring som producentleden ägnat sig åt. Läkemedelsindustrin har väl dessutom närmast haft monopol på utbildningen. Detta skapar en mycket förrädisk situation då den enda hjälp många drabbade fått är förnyade recept och en försäkran om att en av läkare ordinerad dos ej utgör någon fara för patienten. Förklaringen har ofta istället varit att patienten lider av valiumbrist och den vedertagna åtgärden har varit att tillföra "valium" på samma sätt som man tillför insulin till den diabetesdrabbade. Få tycks ha tänkt på att alkoholisten kortsiktigt mår bättre om han får sin sprit. Ekorrhjulet har alltså även ur denna synvinkel varit fullbordat och en mycket förrädisk tolkning har vuxit till den gällande sanningen, som i vissa vårdkretsar även betraktats som en vetenskap. Fortfarande finns ingen konsensus avseende längden på den skadebild som uppstått.

Svårigheter under abstinens

Bensodiazepiner påverkar alltså det mänskliga känslolivet och skapar därmed en större eller lättare form av personlighetsförändring när de används. När man avslutar behandlingen, och drogerna elimineras ur kroppen, riskerar det att slå över åt andra hållet. Organismen är van vid att tillföras gifter och när de tas bort uppstår en hel ny situation. Det som påverkas mest är återigen känslolivet och det gäller alltså att försöka ta det lugnt genom abstinensperioden. Man måste ge känslolivet tillfälle att läka ut och man måste lära sig att analysera de olika uttryck som kan uppstå under abstinensens olika faser. Enligt min uppfattning bör abstinensbesvären behandlas ungefär som ett vanligt benbrott där det gäller att fixera, låta läkning ske utan belastning och först därefter är det dags att börja träna för att på nytt uppnå en såväl fysisk som psykisk styrka. Abstinensen kan uppdelas i en akut fas och en mer låndragen fas som delvis går i vågor och som kanske inte drabbar alla. Under den akuta fasen är det ett enda virrvarr av känslor, smärtor och andra intryck men därefter kan man, enligt min uppfattning, börja urskilja tre olika typer symtom eller känslor. Man kan uppleva normala känslor, förstärkta men för individen i övrigt normala känslor och en typ av symtom som är kemiskt utlösta. Det kan till en början vara svårt att skilja dem åt men de kemiskt utlösta har, enligt min uppfattning, ingen direkt förankring i verkligheten. De lever på ett sätt sitt eget liv och kommer utan att någon yttre orsak kan påvisas och de kan bli värre vid fysisk eller psykisk ansträngning.

Om man vill ta sig igenom abstinensperioden på ett någorlunda säkert sätt gäller det alltså att försöka analysera känslolivet och att försöka utröna vilka känslor som tillhör den normala personligheten, vilka som är förstärkta eller vad som är utlöst av den kemiska påverkan. Allt för att inte låta sig luras att ta beslut utifrån känslor som i slutändan visar sig vara "kemiskt" utlösta. Om man inte gör den analysen är det lätt att t. ex. hamna i konflikt när man känner sig lättirriterad och arg. Känslan av misstänksamhet kan skapa andra problem och man kan komma fram till ekonomiskt kostsamma bedömningar om man till exempel inte förstår att ångesten är kemisk utan låter sig ledas av den och att ta beslut om att på olika sätt försöka "fly" ur tillståndet. Tyvärr finns inga ordentliga uttryck för att med språket beskriva det man känner och de symtom man kan uppleva sig ha mycket stora problem med att hantera, kan av omgivningen avfärdas med orden: Så känner jag mig också ibland. Omgivningens syn kan skapa stora problem då den tyvärr ofta innefattar en stor portion fördomar och det gäller tyvärr ofta att försöka bortse från de råd omgivningen lämnar. Råden måste istället bygga på en gedigen kunskap då många vittnat om att beroende och bensodizepinabstinens är bland det värsta som kan drabba en människa. Mycket hellre en förnyad hjärtoperation än att genomlida en abstinens ytterligare en gång tyckte en dubbelt drabbad människa. Ett råd kan vara att inte alls ta några avgörande beslut i detta skedet utan inrikta alla sina krafter på att uthärda och att invänta att det egna känslolivet återvänder till det normala. Ungefär som man, som jag tidigare nämnt, tacklar ett vanligt benbrott. Erbjud stöd och analys utifrån (gips), invänta läkning och börja med träningsaktiviteter först när risken för försämring ej föreligger. Det gäller att ha is i magen och att aldrig ge upp.

Vilken typ av mediciner

Det finns många beroendeskapande mediciner. Sömnmedel, lugnande medel, värkmediciner, näsdroppar. Följande är narkotikaklassade och kallas bensodiazepiner. Används som sömnmedel, lugnande medel och som muskelavslappnande: Librium, Apozepam, Diazepam Fermenta, Stesolid, Valium, Alopam, Oxazepam, Sobril, Serepax, Tranxilen, Temesta, Alpralid, Xanor, Dormicum, Flunitrazepam, Rohypnol, Apodorm, Mogadon, Nitrazepam, Halcion, Triazolam, Dumozolam, Iktrovil. Följande är värkmediciner: Fortalgesic, Ketogan, Spasmofen, Temgesic, Metadon, Ardinex, Citodon, Kodein Pharmacia, Panocod, Treo Comp, Dexodon, Dexofen, Distalgesic, Doleron, Dolotard, Doloxene, Paraflex comp, Anervan, Nobligam, Somadril, Somadril Comp. (källa tidningen Fri.) Det finns ytterligare nya preparat som diskuteras och bland dem kan nämnas de nya sömnmedlen Imovane och Stilnoct Även de nya s.k. "lyckopillren" debatteras.