Rebound eller bestående skador

Ordet beroende i dess medicinska betydelse är inte detsamma som man i allmänhet menar med beroende. Inom vetenskapen är det strikt definierat och vissa kriterier måste uppfyllas för att man skall kunna säga att mediciner är beroendeskapande. I vetenskapliga termer menar man, bland annat, att en beroendeskapande medicin skall medföra en uppenbar risk för doshöjning. Det räcker alltså inte med medicinen skapar utsättningsproblem för att den skall klassas som beroendeskapande.

Beroende är egentligen ett ganska trubbigt ord för vi är ju alla beroende av att kunna andas luft, äta mat och dricka vatten. I den bemärkelsen är ju även luft, vatten och mat beroendeskapande. Samma sak vad gäller livsuppehållande mediciner typ insulin. Om en diabetiker slutar med insulin kan ju ett livshotande tillstånd inträda. Insulin är ändå inte klassat som beroendeskapande. Lika lite som luft, vatten och mat.

Till vardags använder ju de flesta svenskar begreppet beroendeskapande för kemiska ämnen som påverkar nervsystemet. Jag tänker på kaffe, alkohol, narkotika och olika typer av läkemedel (sömnmedel, lugnande, ångestdämpande, smärtstillande). Med det menar man att man kan få abstinensbesvär om man försöker sluta. Abstinensbesvär är nog för de flesta detsamma som utsättningsbesvär dvs. något luddigt tillstånd som kan uppträda om man försöker sluta med det "beroendeskapande" ämnet. De allra flesta tror t. ex att ett beroende till sömntabletter bara medför att man har svårt att sova utan sin sömntablett. Tyvärr är nog den synen ganska vanlig även inom vården och kunskapen är låg om de toleransbesvär som kan uppstå när kroppen söker efter en doshöjning. Likaså upplever jag att man tror att det finns en skillnad mellan abstinensbesvär och utsättningsbesvär. Trots att de ju naturligtvis känns på precis samma sätt oavsett vad de kallas.

Media (bl. a. Expressen, DN) rapporterade den 13 februari 2003 att Losec (känd storsäljare bland magsårsmediciner) är beroendeskapande genom att den kan skapa förvärrade ursprungliga problem när man försöker sluta med den. En företrädare för AstraZeneca framträder i media och rättar till begreppen. Medicinen är inte beroendeskapande, enligt AstraZenecas sätt att se, men företagets representant medger faktiskt att den kan skapa utsättningsproblem. Det nekar man inte alls till. I vetenskapliga termer har ju AstraZeneca förmodligen rätt i sina protester. Samtidigt visar det hur företaget gömmer sig bakom ord för vem har sett att AstraZeneca i reklamen lyfter fram att Losec kan skapa förvärrade symtom om man försöker sluta.

Risk för förvärrade symtom är ju en intressant information om man skall börja med en ny medicin. Om man har svårt att stå ut i sin situation kanske man måste bortse från den kunskapen men om man bara mår "lite dåligt" så kanske man hellre avstår än utsätter sig för en risk att må ännu sämre. Men skulle det gå att sälja sådan enorma mängder magsårsmedicin om man presenterade alla risker i reklamen? Förmodligen inte. Skulle läkarkåren verkligen fylla på med den ena ordinationen efter den andra om de vore medvetna om att de kanske enbart gör det för att hindra att utsättningssymtom skall uppstå. Förmodligen inte.

När man drabbats av läkemedelsberoende och mött en stor okunskap från såväl allmänhet som vårdpersonal så ser man just utsättningsproblematiken som den återkommande svårigheten och som grunden till att man inte alltid själv förstår att man utvecklat ett kemiskt beroende (kroppen har ställt om sin egen produktion).

Innebär utsättningsproblemen att det är en ursprunglig sjukdom som återvänder eller är det skadeverkningar som uppstått genom medicinanvändningen? Vad gäller bensodiazepiner har man ju kommit så långt att det är accepterat, både att de är beroendeskapande och att utsättningsbesvär uppstår. Ofta är det besvär som är svåra att skilja från de ursprungliga besvären och man talar därför om rebound eller rekyleffekter. Med det avses ursprungliga besvär som återkommer i förstärkt form om man försöker sluta.

Jag vill med denna sida lyfta fram begreppet rebound eller rekyl. Jag skulle vilja införa ytterligare en information eller kunskap om läkemedel som jag vill kalla reboundskapande eller rekylskapande. Det borde gälla alla mediciner som på något sätt påverkar nervsystemet tills man kan visa att risken inte föreligger.

Från rapporteringen runt Losec framgår att det förmodligen kan ta många månader innan balansen är återupprättad. Sanningen är väl att ingen egentligen vet hur lång tid det tar. Det kan ju faktiskt i vissa fall vara en bestående skada. Ingen vet innan motsatsen är bevisad. Det stämmer i så fall med erfarenheterna om bensodiazepiner. Många klagar över kvarstående besvär trots att mer än 10 år förflutit.