Tryckt exemplar av boken Snärjd av Ove Carlsson

Boken skrevs 1994.


150 kr inkl. moms

Snärjd

Inledning

Avsikten med denna bok är att ur den drabbade patientens perspektiv försöka förmedla en bild av vad ett läkemedelsberoende kan vara. Såväl för den beroende som hans anhöriga. Även att ge en inblick i de svårigheter man kan möta om man försöker ta sig ur sitt beroende. Boken är ett enskilt vittnesmål men jag har försökt att göra den det så generellt gällande som möjligt.

En debatt har pågått sedan flera år, både inom och utanför sjukvården, om beroendeskapande sömnmedel och lugnande medel med samlingsnamnet bensodiazepiner och det är främst denna preparatgrupp jag tänker ägna mig åt. Historien tycks upprepa sig att industri och myndigheter samverkar och medvetet eller omedvetet förtiger alternativt förringar stora biverkningsproblem som uppdagas. Särskilt när det har med psykiatriska tillstånd och fördomar att göra. En strategi som mycket liknar agerandet vid andra stora medicinska katastrofer t. ex. neurosedyn. Allt medan debatten pågått har det varit förvånansvärt tyst från läkemedelsindustrin.

Problemet har upptäckts utanför vårdorganisationen och det tar tid innan den nya kunskapen får fäste. Läkare som först tar sig an problemet smutskastas men allt fler "avfällingar" tillkommer och till slut blir problemet förhoppningsvis även denna gång accepterat. Debatten handlar mycket om dosrelaterade frågeställningar men även om förekomsten av ursprungliga sjukdomar av psykiatrisk natur. Den dominerande uppfattningen är ännu 1995 att människor mår bra bara de gör som doktorn säger och därmed fortsätter äta sin medicin i låg dos. Då anser många att inget beroende kan uppstå. Fortfarande förekommer det att medicinerna används vid behandling av psykosomatiska tillstånd och så sent som år 1993 förekom inom nätverket Nontoxa uppgifter om att en patient hotades med indrag en sjukskrivningsrätt om han inte påbörjade en Stesolidmedicinering mot spänningshuvudvärk. Trots Socialstyrelsens numera restriktiva hållning kan alltså denna typ av behandling användas som ett tvingande första alternativ vid relativt bagatellartade tills tånd. Det borde kunna lösas på ett mera långsiktigt och för den drabbade mycket mera tilltalande och säkerställt sätt. Exemplet är tyvärr inte unikt.

I mitt fall slutade det i ett flerårigt beroende utan att jag själv förstod problemet. Inte ens att jag använde beroendeskapande läkemedel. När jag väl kom till insikt fick jag också klart för mig att det kan vara oerhört svårt att sluta. Inte för det ursprungliga problemets skull utan för alla andra symtom och problem som medicinen själv hade skapat. Nästa chock var att förstå att det inte fanns någon säkerställd kunskap vare sig om symtombild eller längd på problemet. Trots att det uppstod i kontakten med vården visade det sig att mycket få ville ta något ansvar, särskilt inte när symtombilden drog ut i tiden. Under flera år mötte jag enbart fördomar och någon aktiv hjälp blev det inte tal om. Kontaktens innehåll utgjordes istället av stora portioner misstro. Jag tvingades hålla tyst om viktiga bitar av mitt hälsoläge för att förhindra att få alltför konstiga diagnoser svåra att rentvå mig ifrån i framtiden. En avsikt med boken är att försöka få problemet accepterat för att försöka förhindra att fler människor hamnar i motsvarande livshotande situation. Jag vill istället att man bereds ett mänskligt, respektfullt och korrekt bemötande. Boken vänder sig till drabbade människor för att de skall få möjlighet att känna igen sin situation och därmed få motiv att hålla ut. Kanske ändå allra mest till personal inom sjukvård och myndigheter. Inte minst till domstolar som ju ofta blir engagerade i mänskliga tragedier. Sist men inte minst till politiker som har ansvar för exempelvis åldringsvården då risken är stor att beroendeskapande preparat används för att lugna oroliga äldre, som en ersättning för mänsklig kontakt. Jag vill även slå ett slag för att mänskliga basala erfarenheter tas på allvar av läkare, politiker och beslutsfattare på alla nivåer på ett etiskt sätt, eftersom vetenskap är en mycket högt värderad form av kunskap som samtidigt är lätt att medvetet eller omedvetet manipulera och som därmed ibland kan vara behäftad med både fel och brister. Min avsikt är inte att göra livet svårt för dem som själva påstå sig lida av generaliserad ångest. Jag vill enbart försöka ge en bild av vad medicinen kan ställa till med och därmed ge alla en möjlighet att själva fatta beslut om sin hälsa och om möjligt själva ta ansvar för sin framtid. Det kan ju faktiskt vara så att den diagnostiserade "generaliserade ångesten" i slut - ändan är en medicinbiverkan, där en utläkning förhindras genom en fortsatt medicinering. Vissa avsnitt i boken handlar om bemötande. Konflikten med inblandade personer skall tolkas som en kunskapskonflikt och dess konsekvenser. Det skall alltså inte ses som personliga motsättningar. Boken representerar min personliga sanning byggd på min egna erfarenhet.

Ett tack till de människor som har stöttat mig och min familj och som genom sin medverkan gjort skrivande och tillfrisknande möjligt. Medlemmarna i nätverket Nontoxa har bidragit med mycket erfarenheter som gjort att jag själv kunnat dra många slutsatser, viktiga för att kunna ta mig framåt. Ett särskilt tack till Ulf Broberg, Åkersberga som hjälpt mig med manusarbetet.

Ove Carlsson

Ni kan ladda ner en PDF version av boken Snärjd här.